Archive for September, 2013

Såg filmen ”Jobs” för några dagar sedan och reagerade på hans citat kring ”A system can only produce a system” som jag grubblat på nu några dagar. Det låter så självklart på något sätt, men ändå så har jag svårt att släppa orden från tanken.

Det blåser en hel del vindar kring agilitet och argumenten kring hur mycket bättre resultat vi får om vi ändrar våra metodologier regnar ner på oss. Resultaten pratar för sig själv och även om metoderna skiljer sig åt så levererar många team bättre resultat än tidigare.

Det pratas om att minimera onödigheter och göra endast det som är minimalt nödvändigt i sista stunden för att uppnå maximal effekt.  Toyota visade vägen med några grundläggande värderingar och sedan dess har många olika metoder och system argumenterat för nyttan med att vara agile.

Steve Jobs, Bill Gates och flera andra informationsidoler har gjort aktiva val att hoppa av skolan före uppnådd examen.  Vi har ju samma utbildningsmönster i vårt lärande sedan långt tillbaka,  är det i behov av en agilitetsrevolution för att vi skall förstå att kontrollfunktioner inte levererar bättre resultat? Precis som många agila metoder strävar efter att lita på människor så kanske utbildningsmetodiker borde sträva efter samma mål, kanske kan vi lära oss det minimala vi behöver i sista stund istället.  Behovet att kontrollera och validera om målen är nådda kanske hämmar kreativitet därmed  implicit även nyttan.

Det finns ju många skolor som lägger ut sitt material öppet på nätet för i princip vem som helst att komma åt kunskapen, men man får ju inte något diplom, betyg eller examen. Vad är viktigast, kunskap eller intyg på kunskap?

På något sätt så har informationsteknologin satt våra gamla system i obalans. Genom att ny teknologi erbjuder asynkronitet till systemen så behöver man inte lägre ta ett steg i taget utan man kan påbörja flera saker samtidigt på många olika nivåer. Vårt samhälle är till stor del byggt kring synkront tänk som exempelvis så går elever i skolan efter samma mönster även om de inte är på samma kunskapsnivå. Lagen om offentlig blockad (LOU, lagen om offentlig upphandling) gör det svårt att dra nytta av agilitet och iterativ nytta, då man kräver att man skall förutse vad man behöver istället för att arbeta med det man behöver mest just nu.

Eller så är det bara så att min överaktiva hjärna bara spelar mig ett spratt när jag tänker att vi borde kunna ändra saker och få parallell nytta och positiva synergier genom att våga anta utmaningen.

För att runda av denna bloggpost så refererar jag till ytterligare ett tänkvärt citat från Steve Jobs:

“Your time is limited, don’t waste it living someone else’s life. Don’t be trapped by dogma, which is living the result of other people’s thinking. Don’t let the noise of other opinions drown your own inner voice. And most important, have the courage to follow your heart and intuition, they somehow already know what you truly want to become. Everything else is secondary.”


Dokumentation är något som vi utvecklare ofta ser som något negativt och inte sällan prioriterar ner till att icke göra listan. I vattenfall liknande projekt så lägger man ofta dokumentationen sist och dokumenterar vanligen endast den färdiga produkten. Resan dit finns då inte med i någon dokumentation och varför man kom fram till lösningar försvinner då i tomma intet.  För mig som värderar spårbarhet och erfarenhetsåtervinning så känns det som man går miste om väldigt mycket om man inte kontinuerligt dokumenterar på ett sätt som växer med lösningen.

Organisationer med hög personalrotation skulle tjäna mycket på att utvärdera metoder för kunskapshantering och kanske tillsätta roller för att administrera och styra processerna för att säkerställa att kunskapen blir till visdom och inte bara blir data som ligger. Intellektuellt kapital kan bli till strukturkapital som går att omsätta till direkt nytta, men det krävs en del omställningar och processarbete vilket kanske prioriteras bort till förmån för något mer greppbart. Kunskapshantering händer inte av sig själv och om det inte finns processer som hanterar dessa flöden i organisationen så kanske man går miste om värdefull insikt och förbättringspotential.

För många år sedan arbetade jag som MIS (Management Information Systems) utvecklare att jobbade med att skapa olika rapporter och beslutsunderlag. Uppdraget var då att omvandla data till ett format som beslutsfattare kunde värdera och använda som underlag i beslutsprocessen. Mina rapporter var endast skapade från data och den långa vägen för att omvandla data till underlag var till stor del manuell och krävde en hel del från organisationen. Dessa manuella processer gick inte att skynda på och krävde specifika personers input. En mer mogen process skulle förfina och förbättra genom att hela tiden söka bättringar i varje led och sträva efter att ta bort alla onödiga moment. För att fatta rätt och bra beslut så tycker jag även att man skall försöka hämta input från så många personer som möjlig som har något att tillföra. Den kollektiva erfarenheten brukar alltid vara bättre än den enskilda individens.

Att en organisation satsar stort på CRM system är idag självklart, men hur är det med att lägga samma kraft och energi på att förstå hur man gör saker och varför man fattar vissa beslut och hur kunskap söks och tillförs till organisationen är inte lika moget.  Det finns idag många bra verktyg för att hantera kunskap och erfarenhetsåtervinning genom att alla kan samarbeta kring information och kompetens blir mer tillgängligt, kontinuerligt växande, demokratiskt värderad information kan erhållas utan att det tar mer tid i anspråk, man kan arbeta smartare inte nödvändigtvis mer och få många positiva synergier bara genom att våga lita på sina anställdas kompetens.