Tittar man på ett historiskt perspektiv kring systemutveckling så ser man att det har hänt mycket kring antalet roller och verktyg som är involverade under hela livscykeln. Mängden kommunikationsvägar har samtidigt ökat radikalt, det är betydligt fler specialister med i utvecklingsprojekten än tidigare och det blir därmed svårare att avläsa status då det behövs aggregeras data från fler källor än tidigare.
Det är kanske inte så ovanlig att specialister vill ha de bästa verktygen för just den specialiseringen man nischat in sig på, som exempel så vill ju gärna testproffs använda sig av Test Management verktyg och programmerare vill ju gärna ha effektiva källkodshanteringssystem. Börjar man lista dessa specialist system så blir det snart en gedigen lista och det är inte alltid så lätt att få dessa system att kommunicera med varandra utan manuell handpåläggning.
Det finns en formel för att räka ut hur många kommunikationsvägar som finns givet antalet kommunikatörer, formeln är n*(n-1)/2 och används ofta inom projektledning för att räkan på hur många kommunikationsvägar som måste hanteras. Som exempel så kan vi tänka att ett systemutvecklingsprojekt består av 10 personer så blir kommunikationsvägarna mellan dessa 10*9/2=45, alltså kan kommunikationen färdas på 45 olika vägar.
Denna formel går även att applicera på verktyg som systemutvecklare behöver använda för att bedriva effektiv systemutveckling. Om vi tänker oss att det finns 10 olika verktyg för systemutveckling (så som verktyg för programmering, källkodshantering, dokumentation, rapportering, krav, test, arkitektur, tidsrapportering, bygghantering och drifthantering) då blir även detta 45 olika vägar som information kan tänkas behöva flyta för att få effektivitet i flödet. Enligt min erfarenhet så är det inte så många organisationer som lägger samma vikt vid denna typ av kommunikationsvägar som i projekten, men det borde man för det minimerar waste (se Lean) och förbättrar kvalitet på resultatet. Detta argument är centralt i ALM (Application Lifcecycle Management) verktyg, där fokus är att länka samman alla verktyg och underlätta för hela systemutvecklingsflödet både mellan människor i sociala relationer och mellan verktyg och informationsflöden däremellan.
Är man ansvarig projektledare för ett större systemutvecklingsprojekt och får den vanliga frågan ”Hur går det?” så blir ju svaret ofta ett konsultsvar – Det beror på…
Det är ju så många olika saker som väger in och det är ofta svårt att få insikt om hur det faktiskt går vid en given tidpunkt och ibland kan det faktiskt vara så illa att man inte ens har möjligheten att införskaffa sig insikt då det är för många kommunikationsvägar som saknas eller inte är kompatibla.
Vi vill ju ofta arbeta mer agilt och i många kortare iterationer vilket är bra då man efter varje cykel kan avgöra om man behöver ändra riktning. För att denna process skall fungera optimalt så behöver även verktygen samspela effektivt över hela applikationen så det inte uppstår köbildning i någon instans där informationsflödet kan komma ur synk. Genom att samordna verktyg och processer för att aktivt hantera alla kommunikationsvägar över hela applikationslivscykeln så faciliteters även de sociala kommunikationsvägarna.