All posts in Software Development

I takt med att informationsteknologi och digitalisering blir allt viktigare för företag och organisationer så blir även inverteringar mer integrerade och komplicerade. Detta leder till att det blir svårare att retroaktivt anpassa fundamenten till nya inriktningar, livscykelhantering blir avgörande för vilka risker och möjligheter man har att anpassa mot strategier och kvalitetsförväntningar.

 

Läs hela inlägget här:

https://www.netrelations.com/sv/inspiration/blogg/sa-hanterar-du-icke-funktionell-kravstallning-och-teknisk-skuld/

 


Att bygga mjukvaror är svårt, att räkna på investeringar i mjukvaror är svårt, att möta investeringen med rätt byggkvalitet är jättesvårt. Vi vet oftast för lite kring vilken skuld vi har ackumulerat genom de beslut vi tar längs resan och vi fokusera inte ofta på att amortera skulder.

Total ägandekostnad (eng. Total Cost of Ownership, TCO) är något som investerare kalkylerar på för att se vad den totala kostnaden är för en mjukvara inför ett investeringsbeslut. Den totala ägandekostnaden omfattar såväl anskaffningskostnad som driftskostnad men i många fall så räknar man inte med ackumulerade skulder som en del av den totala kostnaden för ägande, kanske för att det inte finns bra modeller för detta eller för att man helt enkelt inte förstår att det kan kalkyleras.

Under en applikationslivscykel så skiftar investeringen från en kapitalinvestering (CAPEX) till en operativ kostnad (OPEX), vanligtvis från ett projekt till en förvaltning. Inkluderat i denna övergång är de skulder som ackumulerats vilket kan leda till oförutsedda kostnader och ytterligare investeringsbehov för att möta effektmål. Det är en stor risk att inte veta vilken skuld man äger och vilka mått av kvalitet man mäter på, detta kanske är än mer viktigt när det kommer till mjukvaror då det kommer strida strömmar av inkrementella förbättringar och de positiva riskerna (vinster) kan kontinuerligt värderas därefter. Det är trots allt idéer som blir till affärsapplikationer, som sparar pengar eller ökar omsättningen.

För några veckor sedan var jag med som talare på en konferens kring systemförvaltning och passade även på att lyssna på övriga talares framträdanden. Ett mycket intressant framträdande var från Johan Magnusson, forskare från Chalmers kring Teknikskuld (eng. Technology debt) och Teknisk skuld (eng. Technical debt). Det bredare begreppet kring teknikskuld som innefattar såväl personal (ideologi, kompetens, arbetsmiljö), användare (nöjdhet, rykte) och system (infrastruktur, skugg-it, teknisk, styrning) kan även ackumulera skuld på samma sätt som teknisk skuld gör vid exempelvis bristande kvalitet i konstruktion av programvara. Väldigt användbart för att hantera såväl risker som nyttorealisering och skuldsanering, ser fram emot mer insikt i denna forskning.

Att automatisera, optimera och integrera leveransprocessen är utmanande, men om inte snabbt införande prioriteras kommer det inte heller att gå snabbt, likaså är avsaknad av inbyggd kvalitetshantering det säkraste sättet att erhålla dålig kvalitet och en stor dold skuld med ockerränta. Genom att kontinuerligt värdera nya insikter och vikta dessa mot baslinjen så kan man istället undvika onödiga problem och säkerställa bra och friska nyckeltal.


Tittar man på ett historiskt perspektiv kring systemutveckling så ser man att det har hänt mycket kring antalet roller och verktyg som är involverade under hela livscykeln. Mängden kommunikationsvägar  har samtidigt ökat radikalt, det är betydligt fler specialister med i utvecklingsprojekten än tidigare och det blir därmed svårare att avläsa status då det behövs aggregeras data från fler källor än tidigare.

kommunikationsvägar systemutveckling alm

Det är kanske inte så ovanlig att specialister vill ha de bästa verktygen för just den specialiseringen man nischat in sig på, som exempel så vill ju gärna testproffs använda sig av Test Management verktyg och programmerare vill ju gärna ha effektiva källkodshanteringssystem. Börjar man lista dessa specialist system så blir det snart en gedigen lista och det är inte alltid så lätt att få dessa system att kommunicera med varandra utan manuell handpåläggning.

Det finns en formel för att räka ut hur många kommunikationsvägar som finns givet antalet kommunikatörer, formeln är n*(n-1)/2 och används ofta inom projektledning för att räkan på hur många kommunikationsvägar som måste hanteras. Som exempel så kan vi tänka att ett systemutvecklingsprojekt består av 10 personer så blir kommunikationsvägarna mellan dessa 10*9/2=45, alltså kan kommunikationen färdas på 45 olika vägar.

Denna formel går även att applicera på verktyg som systemutvecklare behöver använda för att bedriva effektiv systemutveckling. Om vi tänker oss att det finns 10 olika verktyg för systemutveckling (så som verktyg för programmering, källkodshantering, dokumentation, rapportering, krav, test, arkitektur, tidsrapportering, bygghantering och drifthantering) då blir även detta 45 olika vägar som information kan tänkas behöva flyta för att få effektivitet i flödet. Enligt min erfarenhet så är det inte så många organisationer som lägger samma vikt vid denna typ av kommunikationsvägar som i projekten, men det borde man för det minimerar waste (se Lean) och förbättrar kvalitet på resultatet. Detta argument är centralt i ALM (Application Lifcecycle Management) verktyg, där fokus är att länka samman alla verktyg och underlätta för hela systemutvecklingsflödet både mellan människor i sociala relationer och mellan verktyg och informationsflöden däremellan.

Är man ansvarig projektledare för ett större systemutvecklingsprojekt och får den vanliga frågan ”Hur går det?” så blir ju svaret ofta ett konsultsvar – Det beror på…
Det är ju så många olika saker som väger in och det är ofta svårt att få insikt om hur det faktiskt går vid en given tidpunkt och ibland kan det faktiskt vara så illa att man inte ens har möjligheten att införskaffa sig insikt då det är för många kommunikationsvägar som saknas eller inte är kompatibla.

 
Vi vill ju ofta arbeta mer agilt och i många kortare iterationer vilket är bra då man efter varje cykel kan avgöra om man behöver ändra riktning. För att denna process skall fungera optimalt så behöver även verktygen samspela effektivt över hela applikationen så det inte uppstår köbildning i någon instans där informationsflödet kan komma ur synk. Genom att samordna verktyg och processer för att aktivt hantera alla kommunikationsvägar över hela applikationslivscykeln så faciliteters även de sociala kommunikationsvägarna.


Det Agila manifestet förespråkar ”Working software over comprehensive documentation” och de flesta Agila metoder indikerar att man skall fokusera på fungerande funktioner högre än dokumentationen. Att man bara skall skapa precis så mycket som man behöver tycker jag kan vara missvisande. Det finns vissa fall då Agila utövare inte fokuserar alls på dokumentation och detta kan resultera i att resultatet inte blir kvalitativt och svårt att förvalta över tid.

Enligt min mening så borde man tänka mer Agilt kring dokumentation och även tänka varje segment av dokumentation som en potentiell byggsten i en större kontext så man kan återanvända enskilda fragment av dokumentation i olika sammanhang och med olika ingångar.

När man skriver sin kod så borde man även skriva förklaringar som går att återanvända även dessa från olika ställen, detta kan göras i Visual Studio med hjälp av XML kommentarer genom verktyg som GhostDoc för att stubba ut och delvis automatisera denna process. Dessa kommentarer kan sedan användas i andra delar av koden när man kallar på den i form av tooltips och man kan även exportera den och skapa automatiserad systemdokumentation som hjälper till att synliggöra och förklara hur koden och tester är uppbyggt.

Genom att använda en fullfjädrad Wiki för sin dokumentation så kan man även bygga dokumentation från alla delar av projektet och från olika vinklar där alla som bidrar fyller på med små byggstenar som är ämnade för återanvändning. Detta skiljer sig rejält från den traditionella formen av dokumentation där man ofta fyller i en förformaterad mall i exempelvis Microsoft Word och det blir mer av ett race för att fylla i innehåll runt ett skelett som tyvärr inte är så enkelt att återanvända och svårt att ens söka reda på.

En viktig faktor att tänka på att sökbarheten i dokumentationen, det måste gå att hitta rätt och ju snabbare man kan hitta ju mindre meningslöst letande blir det. Om man har dokumentation på flera ställen så kan man tjäna mycket på att bygga upp sökindex som söker på alla ställen och fronta detta med ett sökfönster. Genom att bygga upp dokumentation med logiska namnrymder (namespace) så borde man kunna söka i delar av dokumentationen och få upp endast relevant information.

Lägger man samman dessa två former av dokumentations rutiner tillsammans med en Team Foundation Server (TFS) som alla deltagare samarbetar kring så kan man få till ett stort dokumentationsvärde tillsammans med kommunikationskraften från TFS. Detta erbjuder en åtråvärd transparens kring hela livscykeln med många Agila fördelar. Genom att ha minimalt med ”waste”, långsiktighet och modultänk i dokumentationen så minimerar man tiden för nya projektmedlemmar att komma in i projektet och dokumenten blir en naturlig del av utvecklingsarbetet.

Att ha för lite dokumentation kan vara väldigt kostsamt då det tar längre tid för nya att sätta sig in och riskerna med att det intellektuella kapitalet sitter inne i huvet på deltagarna och finns då inte tillgängligt om personer inte är på plats. Dessa mjuka argument är svåra att räkna på men om man tänker hela applikationers livscykler så blir det viktiga faktorer att vikta in för att få rätt kvalitet på det man eftersträvar.

Det svåra i kråksången är ju att få till rutiner och systemstöd som underlättar insamling och transparens kring meta informationen i utvecklingsarbetet. Microsoft är den ledande leverantören på ALM lösningar men samtidigt den ledande leverantören av det traditionella dokumentations plattform i form Office (Word, Excel, Powerpoint). En tankegång kring detta är ju om Microsoft krigar på två fronter. Nya element i Office som OneNote och Storyboarding i PowerPoint indikerar ju att Microsoft försöker integrera Office med vinkling åt det Agila tänket. Samtidigt som den gamla skolan lever kvar parallellt i Office så kanske det blir någon form av identitetskris kring användandet av Office för dokumentationsarbete. Ser man till helheten i Microsoft lösningar med SharePoint, Team Foundation, Visual Studio och Office så har man en riktigt solid plattform för att leverera just Agilt värde. Arvet kring traditionell dokumentens metodiker i dessa verktyg kan dock visa sig vara hinder för att övertyga på värdet att använda just dessa verktyg.


Vad är då ALM (Application Lifecycle Management) och varför är det värt att titta närmare på det? Om man tar några minuter och surfar runt på nätet för att få en bild på vad ALM är för något så hittar man många olika definitioner av vad det är och hur det bör implementeras och det är inte så konstigt då det rör sig om hela applikationer livslängd. Väl genomfört så erbjuder ALM en kontinuerlig affärsnytta genom kontrollerad investering i mjukvaror med en avvägd balans mellan kvalitet och tid.

För några månader sedan köpte jag en bok på Internet kring ALM som egentligen inte är en egenskriven bok utan en samling wikipedia artiklar som är lite omarbetade (Application Lifecycle Management – Activities, Methodologies, Disciplines, Tools, Benefits, ALM Tools and Products, ISBN: 9781742446646). Tar man en titt i innehållsförteckningen i denna bok så inser man hur mycket som faktiskt ingår i ALM tänket, i stora drag så kan man säga att ALM är allt som har att göra med applikationer i hela dess livslängd. Det går att jämföras med PLM (Product Lifecycle Management) som beskrivs som en filosofi för hur man hanterar en produkt och information om produkten under produktens hela livscykel och har funnits med länge i affärsutvecklingssammanhang.

En av fördelarna med ALM är att team samarbetar bättre vilket leder till snabbare och bättre leveranser, förbättrad kvalitet, smidigare informationsflöden.

Att bygga mjukvaruapplikationer är ett hantverk och det krävs många olika kunskaper för att leverera de krav och förväntningar som marknaden förväntar sig idag. Ofta så har man flera personer med olika expertområden och olika team för olika faser för att se till att arbete kan fortgå enligt de planerade aktivisterna och stegen man tar. Det kan röra sig om kravställning, arkitektur, konstruktion, design, test, debugging, distribution eller ren programmering.

När man planerar hur man skall bygga applikationer så brukar man prata metodiker och det är ofta någon form av projektmetodik såsom Vattenfall, RAD, Scrum, RUP, TDD m.fl. En metodik brukar definiera hur teamen leds och varierar mycket även om det står samma namn på etiketten.

Utöver roller och metodiker så tittar även ALM på vilka supporterade discipliner som behövs för att få maximal nytta av applikationer och det röra sig ofta om konfiguration, dokumentation, kvalitetssäkring, användbarhet, förvaltning och projektledning.

För att fullborda ALM matrisen så behöver man se över vilka verktyg som alla roller, metodiker och discipliner behöver för att fungera bra tillsammans och det kan en lång rad olika verktyg såsom kompilatorer, utvecklingsmiljöer, grafiska verktyg, moduleringsverktyg, källkodshantering, bygghantering, releasehantering m.fl. Men det finns även färdiga produkter som t.ex. Microsoft Team Foundation Server som har många av dessa element redo att börja användas direkt i egen regi eller på kran via molnet. Genom att centralt samla data så kan flera team och individer kontinuerligt samarbeta med samma ”arbetspaket” och information lagras genom hela livslängden och alla faser som applikationen går igenom vilket ger en mer komplett och sanningsenligt bild och det blir lättare att faciliteter processer och flöden i olika stadier.

Man kan sammanställa detta och säga att ALM är helt enkelt är konsten att optimera applikationsutveckling i alla dess stadier och få alla element att samspela genom att optimera aktiviteter, metodiker, roller och verktyg så att relationer mellan system, processer och människor kontinuerligt förbättras. En väl fungerande ALM implementation kan jämföras med en bra fungerande motor där man kan öka hastigheten och få nytta snabbare genom att se till att alla element fungerar bra i sig och i relation med helheten samt med transparent spårbarhet genom hela livscykeln.


Under många av de systemutvecklingsprojekt jag lett genom åren så har jag använt mig av Wikis för att samla in alla små delar av information kontinuerligt som en parallell aktivitet. Jag är helt övertygad om att det sparar tid och blir bättre på många sätt eftersom alla kan samarbeta kring informationen på ett lätt sätt, det blir versionshanterat och strukturerat på ett enhetligt sätt, lätt att återanvända och alla andra superlativ man hör kring Wikis.

Ordet betyder ju snabb och det är ju själva poängen med wikis, att man snabbt skall kunna ändra innehåll på internet, genom att använda simplare syntax än HTML så når man en bredare publik och ju fler som kan tillföra information ju bättre.

Min absoluta favorit Wiki är DokuWiki som är som skräddarsydd för mig, ingen databas, massor av insticksmoduler, en snygg responsiv design är ju inte heller att förringa. Alla dokument är .txt filer så det går att flytta runt sidor på servern som vilka filer som helst, vilket inte är fullt lika simpelt när det gäller SQL hackande i databaser.

I SharePoint 2010 så introducerade Microsoft Wikis som en ny het funktion, för mig som redan var inkörd på Wiki konceptet blev gravt besviken av den funktionalitet som fanns att tillgå. Jag är en trogen Microsoft anhängare sedan 15+ år tillbaka och tittar man tillbaka på hur Microsoft mognar med sina tekniker så är min känsla att den nya versionen av SharePoint 2013 kommer har ännu mer utvecklade funktioner för denna typ av informationshantering. Kanske har man tagit in en del nya inslag från OneNote som för övrigt är bra för personliga anteckningar.

För mig så är dynamisk uppbyggnad av systemdokumentation, tankegångar, kunskapsbas med frågor och svar en av de mest centrala delarna i utvecklingsarbetet. Genom att bygga upp kunskapen kring systemet samtidigt som man gör det underlättar och sparar tid då man kan återanvända informationen i många led, flera gånger om.

Som en intranät lösning och dokumenthantering så är SharePoint #1 och TFS använder sig av SharePoint portaler, men en plattform för att samarbeta skall idag har stöd för inte bara komplexa Wikis utan även bloggar och sociala och konstruktiva diskussioner. Min förhoppning är att Microsoft integrerar ännu mer ALM (Application Lifecycle Management) tänk i SharePoint i synnerhet när det gäller sociala interaktioner.


Äntligen så kommer Team Foundation Server som en tjänst i molnet. Nu kan man även helt gratis skapa ett nytt projekt med upp till fem deltagare och använda sig utan Eclipse, Xcode och Visual Studio.

Se mer här: http://tfs.visualstudio.com